Vänskap

Det är näst sista dagen i augusti, men ännu har sommaren inte släppt sitt grepp om oss här. När jag var ung, kunde jag knappt vänta tills det blev sommar och jag fick sticka ut och sola mig på stranden … bli brun, få solbränna … det var viktigt i tonåren.

Sedan vi kom hit, till Saint John, har det blivit så att jag nästan gruvar mig för sommaren. Dels är jag så mycket äldre, absolut inte intresserad av att ligga på en strand och sola mig, och dels visste jag inte att jag var så dåligt på att hantera värmen och fukten. Det har varit hemskt, men ändå inte som de två första somrarna här.

I år har sommaren nästan känts intensiv eftersom vi inte har nå’t större socialt liv i vanliga fall. Först var sonen (min mans yngste 48), här på besök några dagar. Direkt efter det kom min barndomskamrat från Sverige och hon stannade två veckor.

Vi hade en fantastisk tid på alla möjliga sätt. Det var verkligen roligt att visa Saint John med omgivningar, för jag såg det hela med hennes ögon. Även fast jag tycker så mycket om min “adopterade hemstad”, så efter åtta år kan det lätt bli så att man blir lite “blind” för vissa saker. Hon uppskattade att komma hit och uppleva platsen som “en vanlig människa” … alltså; inte turist. Vi gjorde ju alla vanliga saker som att sticka ner på mataffären … gå på banken o.s.v. När hon planerade den här resan, så hade jag varnat henne för att vi har väldigt varmt och klibbigt just den här tiden, men hon sa att “det går säkert bra”. Den andra dagen hon var här så sa hon; “Men hörrdu vad VARMT det är är här!!! Jag tror inte jag riktigt fattade vad du menade … !” Här inne i lägenheten blir det fruktansvärt på eftermiddagen/kvällen. Framför allt när luftfuktigheten ligger på 98%

Vi har känt varandra sedan vi var tolv. Jag tror kanske att det faktum att vi båda förlorat våra pappor vid väldigt ung ålder (båda genom olyckshändelse, på samma plats, tio år emellan), knöt oss ganska hårt tillsammans.

Våra liv tog väldigt olika inriktningar. Hon undervisar på ett universitet hemma i Sverige, och jag är här. Ibland har det gått så länge som fyra år som vi inte har setts, men det har aldrig spelat någon roll för allting är oförändrat när vi väl möts. Så är det nog med äkta vänskap.

IMG_3282
Äppelkaka

Trots att vi känner varandra så väl, har vi ändå aldrig spenderat så mycket tid tillsammans som nu … jag menar; att bo tillsammans i två veckor, det är intensivt, jämfört med att bara “umgås som vanligt”. Varenda kväll tog vi en en-timmes promenad och bara pratade. Mest om Livet, men också massor av mer triviala saker som vilka som gift sig, skilt sig eller dött. Många gapskratt blev det.

Nå’t som jag hade extra roligt åt var att hon gillade Walmart så mycket! 🙂 Vi tillbringade nästan en hel dag i ett av shopping-centren — vi hade gått igenom så gott som varenda affär där, och var nästan redo att äta middag någonstans när hon sa: “Men DU … innan vi gör det, skulle vi inte kunna svänga förbi det där andra stället (Walmart) igen!” Det blev ännu roligare när man betänker att det här är en människa som verkligen värderar hög kvalitet LOL.

Nå, vi hade alltså en underbar tid … Internet och blogging stod inte högt på listan precis. Vi har lösa funderingar på Skottland nästa år i maj.

En sak, som jag tänkt ofta på efteråt, är hur oerhört lyckligt lottad jag är att ha en riktig vän. Bekanta kan vi ha massor av … men det är stor skillnad. En vän, ser jag som någon man kan ringa upp mitt i natten om det skulle vara kris, och kunna lite på att det är okay … bara ett exempel.

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s