Vänskap

Det är näst sista dagen i augusti, men ännu har sommaren inte släppt sitt grepp om oss här. När jag var ung, kunde jag knappt vänta tills det blev sommar och jag fick sticka ut och sola mig på stranden … bli brun, få solbränna … det var viktigt i tonåren.

Sedan vi kom hit, till Saint John, har det blivit så att jag nästan gruvar mig för sommaren. Dels är jag så mycket äldre, absolut inte intresserad av att ligga på en strand och sola mig, och dels visste jag inte att jag var så dåligt på att hantera värmen och fukten. Det har varit hemskt, men ändå inte som de två första somrarna här.

I år har sommaren nästan känts intensiv eftersom vi inte har nå’t större socialt liv i vanliga fall. Först var sonen (min mans yngste 48), här på besök några dagar. Direkt efter det kom min barndomskamrat från Sverige och hon stannade två veckor.

Vi hade en fantastisk tid på alla möjliga sätt. Det var verkligen roligt att visa Saint John med omgivningar, för jag såg det hela med hennes ögon. Även fast jag tycker så mycket om min “adopterade hemstad”, så efter åtta år kan det lätt bli så att man blir lite “blind” för vissa saker. Hon uppskattade att komma hit och uppleva platsen som “en vanlig människa” … alltså; inte turist. Vi gjorde ju alla vanliga saker som att sticka ner på mataffären … gå på banken o.s.v. När hon planerade den här resan, så hade jag varnat henne för att vi har väldigt varmt och klibbigt just den här tiden, men hon sa att “det går säkert bra”. Den andra dagen hon var här så sa hon; “Men hörrdu vad VARMT det är är här!!! Jag tror inte jag riktigt fattade vad du menade … !” Här inne i lägenheten blir det fruktansvärt på eftermiddagen/kvällen. Framför allt när luftfuktigheten ligger på 98%

Vi har känt varandra sedan vi var tolv. Jag tror kanske att det faktum att vi båda förlorat våra pappor vid väldigt ung ålder (båda genom olyckshändelse, på samma plats, tio år emellan), knöt oss ganska hårt tillsammans.

Våra liv tog väldigt olika inriktningar. Hon undervisar på ett universitet hemma i Sverige, och jag är här. Ibland har det gått så länge som fyra år som vi inte har setts, men det har aldrig spelat någon roll för allting är oförändrat när vi väl möts. Så är det nog med äkta vänskap.

IMG_3282
Äppelkaka

Trots att vi känner varandra så väl, har vi ändå aldrig spenderat så mycket tid tillsammans som nu … jag menar; att bo tillsammans i två veckor, det är intensivt, jämfört med att bara “umgås som vanligt”. Varenda kväll tog vi en en-timmes promenad och bara pratade. Mest om Livet, men också massor av mer triviala saker som vilka som gift sig, skilt sig eller dött. Många gapskratt blev det.

Nå’t som jag hade extra roligt åt var att hon gillade Walmart så mycket! 🙂 Vi tillbringade nästan en hel dag i ett av shopping-centren — vi hade gått igenom så gott som varenda affär där, och var nästan redo att äta middag någonstans när hon sa: “Men DU … innan vi gör det, skulle vi inte kunna svänga förbi det där andra stället (Walmart) igen!” Det blev ännu roligare när man betänker att det här är en människa som verkligen värderar hög kvalitet LOL.

Nå, vi hade alltså en underbar tid … Internet och blogging stod inte högt på listan precis. Vi har lösa funderingar på Skottland nästa år i maj.

En sak, som jag tänkt ofta på efteråt, är hur oerhört lyckligt lottad jag är att ha en riktig vän. Bekanta kan vi ha massor av … men det är stor skillnad. En vän, ser jag som någon man kan ringa upp mitt i natten om det skulle vara kris, och kunna lite på att det är okay … bara ett exempel.

 

Advertisements

ny månad – nytt liv

I går såg jag första omgången av andungar! Det spelar ingen roll hur många gånger jag ser dem … det är lika roligt! De här har säkert varit ute nå’n vecka eller så, men som sagt, första gången jag såg dem. Det var två gruppen. En and-mamma hade åtta, och den andra fyra. Det såg så roligt ut med den lille som stod upp och försökte flaxa med “vingarna”.

Det är 1:a juni i dag, och det ser ut att bli en underbar dag. Juni känns fint, medan allt fortfarande är saftigt grönt och innan värsta hettan och fuktigheten kommer.

I juli ska jag få besök av min vän från Sverige. Första gången på tolv år som någon kommer och hälsar på. Hon är en barndomskamrat … vi har känt varandra se’n vi var, elva, tolv år. Det ska verkligen bli roligt! Hoppas det inte är alltför odrägligt varmt och fuktigt. Här är det luftfuktigheten som är värst. Man skulle kunna tro att i en kuststad, som den här, borde det vara väldigt blåsigt, men under sommarmånaderna har vi ingen vind alls. Utom under stormarna, förstås. Vi brukar alltid få “sluttampen” på alla orkaner de har i USA. Oftast är det inte så farligt, men vi har haft en del riktiga fulingar.

 

Långsamt

DSC_9843Våren har inte direkt varit explosionsartad här. I dag var det 10ºC och regn. De blommor man ser är mest i planteringar nere på sta’n.

Så här såg äppelknopparna ut härom dagen, så de lär nog vara i full blom i morgon. Kanske.

Det är i alla fall grönt och fint, och jag märker hur jag tar många fler bilder nu, jämfört med när allt är gråbrunt.

DSC_9801Kanadagässen är tidigt ute med sina små luddiga barn. Jag räknade in fjorton stycken när jag tog den här bilden — fördelat på två föräldrapar.

Man skulle kunna tro att Kanadagås skulle vara Kanadas nationalfågel, men så är det inte … det är Lommen. Sveriges är Koltrast. Det var nå’n omröstning förra året, för det var några som tyckte att det borde vara någon annan fågel, men Koltrasten vann överväldigande.

Hörde på vädret att de förutspår en varmare sommar än vanligt, med hög luftfuktighet. Det sistnämnda är vad som plågar mig mest. Jag är dålig på att hantera värme över huvudtaget, men när det är 98% luftfuktighet blir det rent outhärdligt. Vi flyttade hit i november 2008, så när sommaren kom 2009 fick jag en chock. Det är som att ha en varm, blöt filt över sig hela tiden. Vi har inte luftkonditionering här.

DSC_9798Det är gott om maskrosor. Dessa solar i  gräset … de ser ut som smilies.

Återkommer när jag har nå’t vettigt att skriva om 🙂

handskrivning

I hela mitt liv har jag känt mig missnöjd med min handstil. Jag är vänsterhänt, men ingen har försökt tvinga mig att skriva med höger. Började skolan 1962, och vi tränade välskrivning, ibland med ett linjerat papper under, för att få “rätt” lutning på det hela. Min handstil var förmodligen okay, det var bara jag som inte tyckte den var tillräckligt vacker. Senare försökte jag imitera andra, som jag tyckte hade snygg stil. Det enda det resulterade i var att jag helt tappade min egen skrivstil. Inte blev det bättre av att jag lärde mig stenografi och jobbade med det under många år.

I mitten av nittiotalet kom Internet in i bilden, och sedan dess har jag knappt skrivit en rad för hand. Epost och text-meddelanden tog över. När jag försökte skriva fick jag kramp i handen, eftersom alla de små musklerna var helt otränade.

Några bekanta på Facebook har tydligen ett visst intresse för reservoirpennor. Vi pratade om det, jag sa att det var inget för mig eftersom jag är vänsterhänt. Jag kom ihåg hur jag hade provat mammas reservoirpenna när jag var ung, och det blev bara ett enda klet av det hela.

Nu fick jag reda på att utvecklingen sannerligen gått framåt på det här området, och jag blev jättesugen att prova. Köpte mig en Cross reservoirpenna. Jag har några Cross pennor sedan förut, jag är väldigt lojal mot mina märken, och dessutom så är det hög kvalitet.

fountain_finenibVilken underbar överraskning! Jag hade planerat att köpa snabbtorkande bläck, som de säger ska vara bra för vänsterhänta, men det behöver jag inte.

Nu behöver jag bara en brevvän! 🙂 Jag har hört att ungarna i skolan nu för tiden inte får lära sig skrivstil. Vet inte hur sant det är … jag tycker det låter lite märkligt, men kanske är det så. I så’na fall skulle ju inte en ung person kunna läsa vad jag skrivit.

svårare

marmot_large
Marmot ~ Groundhog

Det visade sig bli svårare än jag kunnat föreställa mig, att hålla uppe två bloggar parallellt.

Min reguljära blog är den på engelska (Tassitus), och där tar jag del i en utmaning att göra ett inlägg per dag under 2016. Hittills har det gått väldigt bra, och i regel postar jag på morgonen, när jag fått första kaffet in i systemet.

Det egendomliga är att när jag gjort det, känns det tomt — jag kan för mitt liv inte komma på något att skriva om här Skulle kunna skriva samma sak här, fast på svenska, men jag har nå’t psykologiskt motstånd mot det. Det är därför det blir så långt mellan inläggen här. I början var jag väldigt entusiastisk, men det är som vanligt när det gäller mig.

Nu ska vi sticka ut i det vackra vårvädret, även om det inte är varmt … bara fyra plusgrader. Förhoppningsvis får jag se något murmeldjur (bilden ovan). Vid den här tiden förra året hade jag redan sett flera stycken. Det är ganska kul med “Memories-funktionen” de har på Facebook, där man kan se vad man sa eller gjorde på ett visst datum.

 

 

andligt

Änder, har jag alltid gillat … vanlig Gräsand! De ser så förnöjda ut, där de paddlar omkring med sina smaragdfärgade huvuden. De är ju inte direkt utrotningshotade 😉så det är gott om dem, vart man än kommer i världen.

Sedan jag kom hit, till Saint John, har jag fått se en hel del andra änder, som jag aldrig sett tidigare, men som är rätt vanliga här. De som jag kan svenska namnet på har jag skrivit in, annars blir det det engelska. Alltså, jag är ju varken fågel- eller andexpert … jag bara gillar dem, och kanske ännu mer sedan jag köpte en kamera!

dsc_1058-min
Mr. & Mrs. Wigeon

Bläsanden (American Wigeon) är vanlig. Det visste inte jag, så första gången jag såg en, mailade jag omedelbart en fågelkännare här i sta’n, och berättade att jag sett en väldigt ovanlig and i dammen. När han såg vad det var så bara suckade han, för de är vanligast efter gräsanden. Ibland kan man få se en Eurasian Wigeon, och det är inte vanligt. De ser precis likadana ut som hemma i Sverige.

 

För två år sedan, dök det upp en Brudand (Wood Duck) i ankdammen i parken. Han stannade där säkert över en vecka. och varenda människa med en digitalkamera kom dit eftersom ryktet spred sig.

Här är en and som jag tycker är väldigt elegant, utan att vara lika spektakulär som brudanden … Northern Pintail. Inte så vanlig här i sta’n, men åtminstone en gång om året brukar man kunna se den.

hoodieSamma sak med Hooded Merganser … en gång om året brukar de stanna till i parken.

Det finns många andra också, har bara tagit med några exempel. Det är kul med sjöfågel, för de är lättare att ta bilder av än de nerviga småfåglarna. I galleriet nedan tog jag med sothönan också, trots att den inte är någon regelrätt sjöfågel … men söt.

 

 

 

Back

Came back last night. Same thing happened, as last year — I was meaning to write so much, and post pictuers, but that didn’t happen. So many activities … so many people to see … in the evening I was just too dead tired to blog. That might be a good thing; meaning I had a great time.

Just transferred the photos to the external hard drive and they were a little over a thousand. This time I’d made a little list over places and buildings that I’d forgotten/missed to shoot last time so I checked of that list. This is one of them … just because I’ve always liked that view. Oddly enough, we later found an almost identical picture in a tourist brochure!

It’s in the old part of town that they actually did save … dating back to the 1700’s. In the 60’s it was close to be turned into a parking lot!

Didn’t spend all that much time downtown this time, but one day, when I’d been to my hair-dresser, I walked by city hall and shot it with my iPhone. I think it turned out pretty well.

Even though I had my iPhone with me, I could only use it where they had free WiFi. Took out the SIM card before I left to avoid roaming charges. I don’t have the impression that free wifi is as common as it is here … only two places in my twon had it — McDonald’s and a coffee shop.

Most of the photos I took are personal and would mean nothing to others. Places I’ve lived or have some kind of connection to …things like that.

I think it will take some time to digest everything. The trip back yesterday was tiresome, and like last time, I’d been awake very close to 30 hours when I came back here into the apartment. It started out with train to Arlanda Airport, flight from there to Reykjavik, Reykjavik to Halifax and finally Halifax to Saint John in a little aircraft that only takes eighteen passengers. I was beat, but still it took several hours to unwind so that I could go to sleep.

They weather was pretty much okay all the time except last Friday. Then we got the remnants of hurricane Leslie, with some rain and winds … nothing really serious. My friend and I went to the neighbouring that day … just a nostalgic trip to sort of relive our youth. Going there, used to be a ‘big thing’ when we were kids, but now none of the stores are left … the ones we used to frequent. We had a fun day though.

My sister-in-law liked my iPhone so she went and bought one the second day I was home. Like it did for me, it included a certain learning curve, but now she can play Word Feud [same as Words with Friends] with her grand kids 🙂

The second last day, we were out, just roaming around … shooting randomly. The duck in the foreground is significant but it’s a play on word in Swedish that I can’t translate … it gets too complicated so it isn’t funny.

Meetings

Quite a few days have passed since last post. There are lots of activities, which is very different from my regular life, so I get very tired in the evenings. Besides, my mobile broadband modem hasn’t been working in an optimal way. Slow as dial-up. My brother and  SIL don’t have wireless, so I have to use this. It’s fine really …. as long as I can go online.

Last night — after the first part of the meeting with the Facebook group — we were going to the restaurant where we were going to have dinner together. As we drove over the bridge — Härnösand is partly situated on an island — we noticed a few military vessels in the harbour. This is not a common thing, so we swung by.

Turns out that this one, you see in this photo, is H.M.S. Härnösand, and it’s the first time she’s visiting the city she was named after! Isn’t that cool, or what?! 🙂

 

I think I’ve mentioned this Facebook group before … it’s one of those «you know you’re from *** if ….». We are 2,500 members and the group is incredibly active. As the group turned one year old now, and also because I was home, it was decided to meet up! During the day we first visited an outdoor museum, took a bus tour around town … finished off by visiting an old fisherman’s village and had coffee there. The girl who started the group, owns a company where she educates truck- and bus drivers, so she arrived in a bus.

Everything went very smooth, there were so many laughs … many people hadn’t seen one another for years, others had never met. The fun thing about a small town like this, is that it doesn’t really matter if you know each other — once you start talking you have so many people in common, so it’s like you know each other anyway!

In the evening, we had dinner together in a small restaurant in town … located just by the bay [Nattviken = Night Bay], the night was beautiful and so were all the reflections from the town in the water. No good shots from there though … not without a tripod. The ones I shot with the iPhone I haven’t been able to transfer yet, as I don’t have a SIM card in it.

Here’s just a general shot from the outdoor museum Murberget, that I kind of liked. I’m off in an hour to see a friend who has invited me for «pölsa» … something almost a little similar to the Scottish «haggis» 🙂 Looking forward to that a lot, as I forgot to have it last time I was home and I love it! After that, we’re going to the Cathedral for an evening vesper and listen to the newly installed organ which is being ‘inaugurated’ today!

iffy

The weather seems a little iffy today. Woke up to a glorious morning, but now it’s spitting. We’ll see what our plans will be … my SIL has gone to the dentist right now.

Yesterday we went down to the big mall/shopping district that is perhaps 30 kilometres south of here. My SIL wanted an iPhone 🙂 so she got a shiny, white phone now. Will take some time to get used to the concept, she’s had a very plain phone before.

On our way back, we got into the midst of a thunder & lightning storm … the downpour was so violent so we actually had to stop a few times. That storm took away all clouds, and we had a wonderful evening.

We went to town in the evening — right before the sun set, and out on a new pier they’ve built in the harbour. From there you can get some nice, panoramic views of the city.

However, I can’t write about this trip without putting in some pictures of the ever-present dogs! They are really nice dogs … two girls and a boy. The two spaniels look very much alike, but they’re not related.

I got some shots of them last night, out there on that pier, that I was quite happy with … here goes:

It was such a lovely evening, so after we’d shot to our hearts’ content we took a ride up to the outdoor museum, but by then it was almost getting dark. While we were downtown, we got that lovely light that appears just the minutes after then sun has set.

More to come…

cloudy day

Today was mostly cloudy and great for picture taking. Ever since I was here last year, I’ve had this idea in my mind … or a picture in my head, that I want to take. I tried last year, but wasn’t happy with the result … mainly because the leaves were brown. This is one month earlier. Tried at first this morning, but shooting this picture involves some climbing down slippery rocks, down to the water in the channel. Didn’t want to take any risks, but went back this afternoon, and the rocks were dry. Finally got my picture.