Foto-promenad nere på sta’n

Vi fick lite bättre väder i förrgår, det var 21º och solsken. Bestämde mig för att ta med mig kameran och sticka ner på sta’n. Jag har alldeles för lite bilder av själva stadskärnan, som jag tycker så mycket om.

DSC_9568Min man hade en del ärenden att fixa med, så han släppte av mig vid King’s Square. Tog en bild av parken bara för att visa hur lite grönska vi har här. Man ser också gamla Tingshuset som nu är tomt. De har byggt ett nytt betongkomlex med blanka fönster — det tar upp ett helt kvarter. Nu vet ingen hur det blir med gamla Tingshuset, ingen vill pytsa in pengarna det skulle kosta att restaurera det. Synd, om de river det, för det är historiskt. Det finns en fantastiskt vacker spiraltrappa där inne. Jag var in där en gång och frågade om jag fick ta bilder av den och det fick jag.

courthouse_staircaseDSC_9590Största delen av bebyggelsen är rött tegel. Den gamla delen, som man lyckats spara, kallas Heritage area, och man ser på gatuskyltarna att man är där, för de är annorlunda än de vanliga, gröna. Det är rätt blandad bebyggelse i Saint John, som man kan se lite grand av här.

DSC_9589

Det höga huset i betong, är Bell Building (telefonbolaget), och under är ett hyfsat stort shopping-center. Om man tittar riktigt noga, till höger i bakgrunden på den här bilden, ser man vad som kallas Stone Church. En av de otaliga kyrkorna i sta’n. Den är Anglikansk och den enda i gotisk byggnadsstil.

Om jag går ut på balkongen här hemma och räknar alla kyrkobyggnader jag kan se så tror jag det är tolv, och då får man ta i beaktande att vi inte har utsikt ner till sta’n.

Jag frågade min man hur det var när han var ung, om det var 50/50 mellan Katoliker och Protestanter. Det var det inte, han trodde det var 30/70 här i sta’n. I provinsen (New Brunswick) var det nog 40/60. Alltså; den lägre siffran för Katoliker. Hur det är nu vet jag inte. En gång i tiden fanns det en väldigt livaktig, Judisk församling här, men nu finns bara trettio familjer kvar. Det finns dock en kombinerad synagoga/museum på Leinster Street. Det får bli en separat post.

DSC_9594Jag valde att vandra Germain Street, bort mot nya terminalen för kryssningsfartygen. I början är det en affärsgata, med många små gränder, mysiga kaféer och restauranger.

DSC_9607Längre fram blir det mer ett bostadsområde med “townhouses” … väldigt gamla hus som har renoverats varsamt och är jättefina. De kostar en fin slant också.

DSC_9597Traditionellt kyrktorn på Trinity Anglican, Germain Street.

Jag hade bara ett objektiv med mig, annars hade jag tänkt ta mera byggnadsdetaljer, som till exempel “gargoyles”. Slog mig just nu att jag inte visste vad gargoyle är på svenska så jag slog upp det. Blev inte mycket klokare, för det var ett ord jag aldrig sett förut:

SKRÅPUK (!)

 

Jag vill gärna inbilla mig ibland att jag kan alla svenska ord, men här fick jag på näbben 🙂

gargoyle

DSC_9631Hur som helst, så kom jag fram till nya terminalen, som för övrigt heter Diamond Jubilee Terminal.

 

Advertisements

Hallå!

DSC_9220I dag fick jag äntligen en bild på säsongens första murmeldjur! Är de inte för näpna! 🙂

Jag visste var utgången till hålan var, så jag har hållit koll, de gånger vi varit förbi där. Det finns gott om murmeldjur här — till och med här nedanför huset vi bor i, på gräsmattan, brukar det vara en del hål. Ibland har jag slängt ner jordnötter, då jag sett att de är ute, sent på eftermiddagarna.

DSC_9235Ett par bläsänder har anlänt … de har varit i dammen några dagar, men hela tiden utom räckhåll för min kamera. I dag blev det lite bättre. Det här är alltså en “American Wigeon”, i motsats till “Eurasian Wigeon”. De sistnämnda är de bläsänder vi har hemma i Sverige.

uppehåll

I dag regnade det inte … så mycket. Bara spridda skurar. En liten stund var det hagel. Men på det stora hela, så var dagen rätt okay vad vädret beträffar.

Vi tog tillfället i akt och stack ut. Vi har haft regnstormar som avlöst varandra, och i morgon blir det snöbyar (!).

När vi kom ut till stranden var det bara en timme till högvatten, och vindarna var fortfarande ganska kraftiga, så det var lite vågor. Ingenting mot i går, då många vägar fick stängas av, men ändå.

I parken träffade jag på en grupp på fem rådjur. Den här bilden tyckte jag blev fin, eftersom man ser svansen 🙂

DSC_9009-min

Örnar

Långt innan jag flyttade hit, pratade jag ofta online med en bekant i Idaho. Vi kom att prata om örnar vid något tillfälle … Bald Eagles … och jag sa till henne att det vore som en dröm att få se en så’n örn i verkliga livet, inte bara på bild. Hon sa att hon såg dem ofta, och att de hade ett näste nära där hon bodde. Jag minns att jag tänkte, lite halv-sorgset att «det kommer jag aldrig att få se».  I min vildaste fantasi hade jag aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle komma att bo i Nordamerika inom ett år från det där samtalet.

Innan vi hade flyttat från Quebec till Saint John, var vi på väg hit för att hälsa på. Vi stannade till på vägen, för att titta på turistattraktionen Hopewell Rocks. Tidvattnet har gröpt ur sandstensklipporna till formationer.

hopewell_o

Vi hade turen att komma dit precis när det var ebb. Annars går vattnet ganska högt, och folk paddlar kanot där ni ser folket gå omkring på bilden. Medan jag gick där, såg jag en grupp människor som stod och tittade UPP och pekade … flera med kameror. Jag stirrade ju upp också, då, så klart 🙂 Vad får jag se, om inte en Vithövdad Örn! Jag blev alldeles knottrig, nackhåret reste sig … det var en så’n upplevelse!!! Att jag faktiskt var där i det ögonblicket för fick förmånen att se en örn … och ta en liten bild också!

eagle_hopewell

Sedan dess har det blivit många örnar, men känslan går aldrig över … en gång var jag så pass nära att örnen och jag såg varandra in i ögonen.

Vi kan ofta se dem flyga förbi utanför vårt hus här, och det är fantastiskt att den Vithövdade Örnen inte längre är på listan över utrotningshotade arter — en så’n majestätisk fågel! Och att det faktiskt går att göra något åt saken …

Påsken

webcam-1
webcam

Det är Annandag Påsk idag. Här betyder det inte mycket mer än att vissa federala myndigheter har stängt … skolor också, tror jag. Affärerna är öppna, så det är “business as usual”.

Egentligen har aldrig påsken betytt så väldigt mycket för mig, på ett personligt plan. Inte mer än att Långfredag var oerhört tråkig när jag var tonåring. Vi åt alltid fisk på Långfredag … det minns jag, och det har jag hållit fast vid. Varför inte?! Lax är gott!

Det enda, utöver det vanliga, jag gjorde i år, var att köpa mig en liten burk inlagd sill. Det finns gott om det i affärerna här … det är nå’t lokalt märke. Förut, när vi for till Calais, Maine, köpte jag en sill som var importerad från Sverige … den hade en svensk flagga på burken. Har glömt vad den hette. Nu har vi inte varit dit på ett bra tag, eftersom jag väntar på det nya kortet från Immigrations (Permanent Residency).  Har sannerligen ingen lust att  börja dribbla med de som jobbar vid gränsövergången … viktigt är det inte för mig att åka till USA.

Jag trodde att vår lilla stad här … Saint John … var lite unik med det här att allting står stilla på helgdagar som Långfredag, men så var icke fallet. Av andra bloggare fick jag reda på att det var likadant i Toronto, som är en riktig storstad (2,6 miljoner). Provinsen (=stat i USA, ifall ni undrar) vi bor i heter New Brunswick. Nova Scotia, New Brunswick och Prince Edward Island brukar ofta slås ihop i en grupp och refereras till “The Maritimes” eller “Atlantic Canada”. Ibland även Newfoundland-Labrador, men oftast inte.

Jag har inte rest mycket i Kanada … jag har bara varit i Quebec och New Brunswick, men jag har en känsla av att här i “The Maritimes” håller man mer på traditioner, som till exempel affärernas öppethållande än i … säg Ontario. Vancouver, “out west”, är som en annan värld!

Om man skulle plocka ut Sverige, som en pusselbit, och lägga in det, horisontellt på kartan över Kanada, så skulle det få plats många gånger om. Bara i Quebec skulle man kunna passa in Sverige, fast inte horisontellt … andra vägen 🙂.

andligt

Änder, har jag alltid gillat … vanlig Gräsand! De ser så förnöjda ut, där de paddlar omkring med sina smaragdfärgade huvuden. De är ju inte direkt utrotningshotade 😉så det är gott om dem, vart man än kommer i världen.

Sedan jag kom hit, till Saint John, har jag fått se en hel del andra änder, som jag aldrig sett tidigare, men som är rätt vanliga här. De som jag kan svenska namnet på har jag skrivit in, annars blir det det engelska. Alltså, jag är ju varken fågel- eller andexpert … jag bara gillar dem, och kanske ännu mer sedan jag köpte en kamera!

dsc_1058-min
Mr. & Mrs. Wigeon

Bläsanden (American Wigeon) är vanlig. Det visste inte jag, så första gången jag såg en, mailade jag omedelbart en fågelkännare här i sta’n, och berättade att jag sett en väldigt ovanlig and i dammen. När han såg vad det var så bara suckade han, för de är vanligast efter gräsanden. Ibland kan man få se en Eurasian Wigeon, och det är inte vanligt. De ser precis likadana ut som hemma i Sverige.

 

För två år sedan, dök det upp en Brudand (Wood Duck) i ankdammen i parken. Han stannade där säkert över en vecka. och varenda människa med en digitalkamera kom dit eftersom ryktet spred sig.

Här är en and som jag tycker är väldigt elegant, utan att vara lika spektakulär som brudanden … Northern Pintail. Inte så vanlig här i sta’n, men åtminstone en gång om året brukar man kunna se den.

hoodieSamma sak med Hooded Merganser … en gång om året brukar de stanna till i parken.

Det finns många andra också, har bara tagit med några exempel. Det är kul med sjöfågel, för de är lättare att ta bilder av än de nerviga småfåglarna. I galleriet nedan tog jag med sothönan också, trots att den inte är någon regelrätt sjöfågel … men söt.

 

 

 

Fyren

Cape Spencer
Cape Spencer

Det finns många fyrplatser här på östkusten. En av dem ligger bara fem, tio minuters körning utanför sta’n här, ändå är det massor av infödda Saint John-bor som inte känner till den! Märkligt, jag vet inte varför det är på det sättet. Cape Spencer, heter platsen. Det är härligt ödsligt,  vilt och vackert där ute. Där kan man sitta och bli riktigt filosofisk 🙂.

down_capespencer(1)

 

Om man skulle sätta igång och simma rakt ut, så skulle man i sinom tid hamna i Bordeaux, Frankrike. Vi bor alltså på breddgraden 45ºN, att jämföras med Härnösand som ligger på 62ºN.

Förr, när det fanns fyrvaktare här, så hade de tydligen en trädgård, för man kan hitta de mest oväntade blommor här på sommaren. Här är en malva (musk mallow), som jag tycker är så fin!

mallow

Inspirerad av Månen

Det blev lite långt mellan blogg-posterna på grund av att jag inte hade någon riktig inspiration. Nu har jag just läst Anne-Maries post om fullmånen, och det ledde mig till att tänka på hur den digitala kameran har förändrat fotografin för alltid. Hur många “närbilder” på fullmånen ser vi inte på sociala medier nu varje månad?! Jag är inget undantag — jag har också bidragit med månbilder, även om det var ett bra tag se’n.

När jag köpt kameran (2009), så tog jag reda på hur man går till väga. En del gånger har jag kunnat ta bilder från balkongen, men det beror ju lite på tid och plats den behagar dyka upp. Det finns en app där man kan se precis vilken tid och var på himlavalvet den kommer att visa sig just den månaden, men jag har inte den. Den kostar en slant, och jag har inte ansett det var värt det. Senaste året har jag inte varit lika entusiastisk fotograf som jag var i början.

Här är i alla fall en från 2009. Råkade vakna vid fyra, fem-tiden på morgonen, gick ut i köket för att dricka vatten, och fick se den här månen

morning_moon

Det var ju första året jag hade kameran, så jag kände mig väldigt stolt och lycklig över att ha tagit den här bilden.

Sedan blev det flera, med bara en måne uppe i skyn — alltså, ingen förgrund, och det är inte lika roligt, men ändå …

Halvmånen ovan är från Härnösand, för övrigt.

Till sist, en “perigee moon” eller Super Moon, som många säger, när den går upp över Saint John!

perigee_moon_sj

crashing_waveNär det är perigee moon, blir tidvatten mycket högre än vanligt här, och ofta verkar det vara nå’n storm just vid de här tillfällena så det blir översvämningar och avstängda vägar och stränder. De stänger stränderna, för det finns alltid nå’n fåntratt som vill kasta sig i vågorna som blir extremt höga … det är lätt att dras ut med underströmmen.

Stranden

Vi har flera stränder här i Saint John, New Brunswick, men vi brukar oftast fara till den här. Den är närmast; tar bara några minuter att ta sig dit … nästan mitt i sta’n. Det är rätt skönt att bara sitta där och glo. Man kan bli riktigt filosofisk över den ändlösa rytmen av tidvattnet, som rullar in och ut två gånger om dagen … och har gjort så sedan tidernas begynnelse. Vi har de högsta tidvatten-nivåerna här, ibland kan det vara en skillnad på sjutton meter (det beror lite på fullmåne och andra saker, hur högt det blir).

Några bilder jag tog i dag med iPhone — det var nästan ebb.

Inne i hamnen, höll en av de många bogserbåtarna på att testa sin brandsläckningsutrustning. Det gör de ofta — viktigt att det är i ordning eftersom vi har Kanadas största oljeraffinaderi här.

IMG_2319-min

I det här läget hade det varit bra att ha haft riktiga kameran med sig, men … som de säger: “Bästa kameran är den du har med dig!” 🙂

Bilder

Vi flyttade hit till Saint John i november 2008. Strax före St. Patrick’s Day följande år, satt vi och fikade i ett shopping center — en stor öppen plats, “food court” som man säger här. Det fanns en fontän i mitten, och just som vi satte oss ner satte de igång vattnet. Det var grönt!!!

St. Patrick’s firas väldigt intensivt här … många är av irländsk härkomst, min man inkluderad. Jag tyckte det var kul med det där gröna vattnet och sa till min man ‘nu skulle man ha haft en systemkamera, och kunnat ta bilder med lång exponeringstid!‘ Egentligen var det bara något jag slängde ur mig — jag hade väl sett bilder av vattenfall som såg “silkiga” ut, men han tog fasta på vad jag sa, och tyckte att jag skulle satsa på det. Continue reading “Bilder”