nytt kort

I dag kom mitt nya Permanent Resident Card (=Green Card). Det tog sin rundliga tid, mest på grund av ett slarvfel av mig. När vi gifte oss tog jag min mans efternamn, och jag måste ju ha samma namn på kortet som i mitt svenska pass.

Förra gången jag fick ett nytt kort (för att det gamla hade gått ut), var det en lång procedur att få ut det. Jag måste personligen infinna mig i den federala byggnaden här — bara att komma in där, få en namnskylt hängande om halsen, var en liten vetenskap i sig självt. Sedan fick jag skriva under flera dokument innan jag fick ut kortet.

Det kontoret är nu stängt och flyttat till provinsens huvudstad Fredericton, och jag var helt inställd på att åka dit för att hämta ut kortet. I stället dök det upp med vanliga posten och jag behövde inte skriva på någonting! De måste ha förenklat sina procedurer, och det är ju alltid positivt.

Nu när det är fixat, kommer vi förmodligen att åka till Calais, ME och göra lite “cross-border-shopping”. Inte för att vi behöver något, utan mest för att det är kul. Det tar bara en timma att köra till gränsen. Något jag alltid köper på mataffären där är Caesar dressing (Cardini’s). Den finns inte här — det finns många andra märken, men inte den. Jag gillar verkligen Caesar sallad. Med eller utan kyckling.

Calais, Maine är en mycket liten stad. Där finns en mataffär, Hannaford’s, Walmart och McDonald’s. Vill man verkligen shoppa loss ordentligt får man åka till Bangor, och det är längre. Det måste nästan inkludera en övernattning.

Advertisements