nytt kort

I dag kom mitt nya Permanent Resident Card (=Green Card). Det tog sin rundliga tid, mest på grund av ett slarvfel av mig. När vi gifte oss tog jag min mans efternamn, och jag måste ju ha samma namn på kortet som i mitt svenska pass.

Förra gången jag fick ett nytt kort (för att det gamla hade gått ut), var det en lång procedur att få ut det. Jag måste personligen infinna mig i den federala byggnaden här — bara att komma in där, få en namnskylt hängande om halsen, var en liten vetenskap i sig självt. Sedan fick jag skriva under flera dokument innan jag fick ut kortet.

Det kontoret är nu stängt och flyttat till provinsens huvudstad Fredericton, och jag var helt inställd på att åka dit för att hämta ut kortet. I stället dök det upp med vanliga posten och jag behövde inte skriva på någonting! De måste ha förenklat sina procedurer, och det är ju alltid positivt.

Nu när det är fixat, kommer vi förmodligen att åka till Calais, ME och göra lite “cross-border-shopping”. Inte för att vi behöver något, utan mest för att det är kul. Det tar bara en timma att köra till gränsen. Något jag alltid köper på mataffären där är Caesar dressing (Cardini’s). Den finns inte här — det finns många andra märken, men inte den. Jag gillar verkligen Caesar sallad. Med eller utan kyckling.

Calais, Maine är en mycket liten stad. Där finns en mataffär, Hannaford’s, Walmart och McDonald’s. Vill man verkligen shoppa loss ordentligt får man åka till Bangor, och det är längre. Det måste nästan inkludera en övernattning.

Advertisements

PUT

PUT är förkortningen på Permanent UppehållsTillstånd i Sverige. Det kommer jag ihåg väl, sedan jag jobbade på en flyktingsluss i ett och ett halvt år … runt 1990. Det var en upplevelse.

Jag själv, är inte kanadensisk medborgare — jag är «permanent resident» vilket motsvarar Green Card i USA. Det måste förnyas vart femte år.

Min man och jag gifte oss 2014, och jag valde att ta hans efternamn. Om jag hade insett hur mycket byråkrati det skulle komma att innebära kanske jag skulle ha fortsatt att heta Johansson. Men nu är det gjort, och det sista steget var att fixa nytt kort från Immigrations.

Milde Moses … vilken lunta att fylla i! Jag har gjort liknande förut, så jag vet att vara oerhört noggrann. Nu för tiden kan man betala online, vilket är en lättnad. Första svängen när jag ansökte om att få stanna, måste man gå till en speciell bank och det var väldigt mycket hoppla runt det hela. Så … okay, betalningen har förenklats.

Jag gjorde mitt bästa, «checked it twice», skickade in alltihop och väntade … och väntade … i förrgår kom ett tjockt kuvert! De hade skickat tillbaka allt, för jag hade missat att kryssa i en ruta beträffande vilka utbildningar jag gått. Dessutom var de inte nöjda med bilderna, trots att jag hade varit hos en professionell fotograf och hade instruktionen med mig.

Så … nu börjar vi om igen suck

Scan 45Här är en bild av mig jag hittade just nu … ett passfoto från innan jag klippte håret.