ny månad – nytt liv

I går såg jag första omgången av andungar! Det spelar ingen roll hur många gånger jag ser dem … det är lika roligt! De här har säkert varit ute nå’n vecka eller så, men som sagt, första gången jag såg dem. Det var två gruppen. En and-mamma hade åtta, och den andra fyra. Det såg så roligt ut med den lille som stod upp och försökte flaxa med “vingarna”.

Det är 1:a juni i dag, och det ser ut att bli en underbar dag. Juni känns fint, medan allt fortfarande är saftigt grönt och innan värsta hettan och fuktigheten kommer.

I juli ska jag få besök av min vän från Sverige. Första gången på tolv år som någon kommer och hälsar på. Hon är en barndomskamrat … vi har känt varandra se’n vi var, elva, tolv år. Det ska verkligen bli roligt! Hoppas det inte är alltför odrägligt varmt och fuktigt. Här är det luftfuktigheten som är värst. Man skulle kunna tro att i en kuststad, som den här, borde det vara väldigt blåsigt, men under sommarmånaderna har vi ingen vind alls. Utom under stormarna, förstås. Vi brukar alltid få “sluttampen” på alla orkaner de har i USA. Oftast är det inte så farligt, men vi har haft en del riktiga fulingar.

 

Advertisements

Foto-promenad nere på sta’n

Vi fick lite bättre väder i förrgår, det var 21º och solsken. Bestämde mig för att ta med mig kameran och sticka ner på sta’n. Jag har alldeles för lite bilder av själva stadskärnan, som jag tycker så mycket om.

DSC_9568Min man hade en del ärenden att fixa med, så han släppte av mig vid King’s Square. Tog en bild av parken bara för att visa hur lite grönska vi har här. Man ser också gamla Tingshuset som nu är tomt. De har byggt ett nytt betongkomlex med blanka fönster — det tar upp ett helt kvarter. Nu vet ingen hur det blir med gamla Tingshuset, ingen vill pytsa in pengarna det skulle kosta att restaurera det. Synd, om de river det, för det är historiskt. Det finns en fantastiskt vacker spiraltrappa där inne. Jag var in där en gång och frågade om jag fick ta bilder av den och det fick jag.

courthouse_staircaseDSC_9590Största delen av bebyggelsen är rött tegel. Den gamla delen, som man lyckats spara, kallas Heritage area, och man ser på gatuskyltarna att man är där, för de är annorlunda än de vanliga, gröna. Det är rätt blandad bebyggelse i Saint John, som man kan se lite grand av här.

DSC_9589

Det höga huset i betong, är Bell Building (telefonbolaget), och under är ett hyfsat stort shopping-center. Om man tittar riktigt noga, till höger i bakgrunden på den här bilden, ser man vad som kallas Stone Church. En av de otaliga kyrkorna i sta’n. Den är Anglikansk och den enda i gotisk byggnadsstil.

Om jag går ut på balkongen här hemma och räknar alla kyrkobyggnader jag kan se så tror jag det är tolv, och då får man ta i beaktande att vi inte har utsikt ner till sta’n.

Jag frågade min man hur det var när han var ung, om det var 50/50 mellan Katoliker och Protestanter. Det var det inte, han trodde det var 30/70 här i sta’n. I provinsen (New Brunswick) var det nog 40/60. Alltså; den lägre siffran för Katoliker. Hur det är nu vet jag inte. En gång i tiden fanns det en väldigt livaktig, Judisk församling här, men nu finns bara trettio familjer kvar. Det finns dock en kombinerad synagoga/museum på Leinster Street. Det får bli en separat post.

DSC_9594Jag valde att vandra Germain Street, bort mot nya terminalen för kryssningsfartygen. I början är det en affärsgata, med många små gränder, mysiga kaféer och restauranger.

DSC_9607Längre fram blir det mer ett bostadsområde med “townhouses” … väldigt gamla hus som har renoverats varsamt och är jättefina. De kostar en fin slant också.

DSC_9597Traditionellt kyrktorn på Trinity Anglican, Germain Street.

Jag hade bara ett objektiv med mig, annars hade jag tänkt ta mera byggnadsdetaljer, som till exempel “gargoyles”. Slog mig just nu att jag inte visste vad gargoyle är på svenska så jag slog upp det. Blev inte mycket klokare, för det var ett ord jag aldrig sett förut:

SKRÅPUK (!)

 

Jag vill gärna inbilla mig ibland att jag kan alla svenska ord, men här fick jag på näbben 🙂

gargoyle

DSC_9631Hur som helst, så kom jag fram till nya terminalen, som för övrigt heter Diamond Jubilee Terminal.

 

Inspirerad av Månen

Det blev lite långt mellan blogg-posterna på grund av att jag inte hade någon riktig inspiration. Nu har jag just läst Anne-Maries post om fullmånen, och det ledde mig till att tänka på hur den digitala kameran har förändrat fotografin för alltid. Hur många “närbilder” på fullmånen ser vi inte på sociala medier nu varje månad?! Jag är inget undantag — jag har också bidragit med månbilder, även om det var ett bra tag se’n.

När jag köpt kameran (2009), så tog jag reda på hur man går till väga. En del gånger har jag kunnat ta bilder från balkongen, men det beror ju lite på tid och plats den behagar dyka upp. Det finns en app där man kan se precis vilken tid och var på himlavalvet den kommer att visa sig just den månaden, men jag har inte den. Den kostar en slant, och jag har inte ansett det var värt det. Senaste året har jag inte varit lika entusiastisk fotograf som jag var i början.

Här är i alla fall en från 2009. Råkade vakna vid fyra, fem-tiden på morgonen, gick ut i köket för att dricka vatten, och fick se den här månen

morning_moon

Det var ju första året jag hade kameran, så jag kände mig väldigt stolt och lycklig över att ha tagit den här bilden.

Sedan blev det flera, med bara en måne uppe i skyn — alltså, ingen förgrund, och det är inte lika roligt, men ändå …

Halvmånen ovan är från Härnösand, för övrigt.

Till sist, en “perigee moon” eller Super Moon, som många säger, när den går upp över Saint John!

perigee_moon_sj

crashing_waveNär det är perigee moon, blir tidvatten mycket högre än vanligt här, och ofta verkar det vara nå’n storm just vid de här tillfällena så det blir översvämningar och avstängda vägar och stränder. De stänger stränderna, för det finns alltid nå’n fåntratt som vill kasta sig i vågorna som blir extremt höga … det är lätt att dras ut med underströmmen.

Stranden

Vi har flera stränder här i Saint John, New Brunswick, men vi brukar oftast fara till den här. Den är närmast; tar bara några minuter att ta sig dit … nästan mitt i sta’n. Det är rätt skönt att bara sitta där och glo. Man kan bli riktigt filosofisk över den ändlösa rytmen av tidvattnet, som rullar in och ut två gånger om dagen … och har gjort så sedan tidernas begynnelse. Vi har de högsta tidvatten-nivåerna här, ibland kan det vara en skillnad på sjutton meter (det beror lite på fullmåne och andra saker, hur högt det blir).

Några bilder jag tog i dag med iPhone — det var nästan ebb.

Inne i hamnen, höll en av de många bogserbåtarna på att testa sin brandsläckningsutrustning. Det gör de ofta — viktigt att det är i ordning eftersom vi har Kanadas största oljeraffinaderi här.

IMG_2319-min

I det här läget hade det varit bra att ha haft riktiga kameran med sig, men … som de säger: “Bästa kameran är den du har med dig!” 🙂

Fem år

Det blev fem år för mig i Quebec. Gerry, min man, hade bott där i över fyrtiofem år eller så, så han var väldigt rotad där … hade jobbat i över trettio år på universitetet innan pensioneringen. Jag hade aldrig i mitt liv kunnat föreställa mig att han skulle ens överväga att flytta därifrån … det hade jag fått för mig bara, vi hade inte diskuterat det. Dessutom hade han två söner där, även om de är fullvuxna.

nubble-editedVi reste en del, men mest kortare dagturer i omgivningarna. Några till Maine, där vi övernattade på små motell. Här har vi Nubble Light … måste vara västvärldens mest fotograferade fyr. Continue reading “Fem år”

dimman rullar in

Ground fog – mark-dimma

En gång i tiden fanns en radiostation här som hette CFBC. Skämtsamt översatt till Canada’s Fog Bound City. Det här är dimmornas huvudstad! Någon gång har jag sett någon form av statistik över hur många dagar vi har med dimma, har glömt siffran, men det är många.

Dimman är kompakt. Ibland när man vaknat på morgonen är det helvitt utanför fönstren och man ser ingenting. Continue reading “dimman rullar in”