Är man samma person?

Under de tolv år jag bott i Kanada, och följaktligen bara pratat engelska, har jag ofta frågat mig själv: ”Är jag samma person på engelska som på mitt modersmål?” Jag tror inte jag är det. Spelar ingen roll, nästan, hur länge man pratat det andra språket … det är ändå nå’t som fattas. Det är förmodligen annorlunda om man flyttar som barn, eller väldigt ung. Det finns vissa ord och uttryck på ens modersmål … ord som man visserligen kan översätta rakt av, men ändå innefattar så mycket mer än den exakta betydelsen. En gång träffade jag en svenska i Quebec … hon bodde med sin fransktalande familj i Montreal … vi pratade om just det här, och hon sa: ”Visst känns det härligt att kunna säga ‘jag blir så jävla LESS!!!’”  🙂  Visst, “I get so fed up”, är samma sak men ….  Hon hade en stor hund som hon gett namnet Älskling. Kändes lite märkligt när man ropade på honom!

Hur som helst, i början trodde jag att det var bara jag som kände det så här, men sedermera har jag läst flera expat-bloggar som tagit upp samma sak, så jag är inte ensam.

Advertisements

i mitten av livet

När jag var fyrtionio år lämnade jag Sverige för Kanada. Att det skulle bli en omvälvande upplevelse förstod jag nog, men inte så mycket mer, och inte på vilket sätt. Det var Kärleken som gjorde att jag tog det här beslutet så det var rätt många rosafärgade moln inblandade. Jag gav upp mitt trygga jobb, mitt hem, de mesta av mina ägodelar och stack. Skrattade när jag tänkte på vad alla skulle säga bakom min rygg. Det gör jag fortfarande, för övrigt, för ingen av dem fick rätt i sina “farhågor”. Continue reading “i mitten av livet”