ingen risk

att jag någonsin kommer att prata så här:

Intervju

Den här intervjun är från 1957. Hon blev vald till “Fröken Sverige” 1951. Jag har inte gjort någon undersökning för att se när hon lämnade landet,  men det kan alltså inte röra sig om mer än sex år.

När det gäller att “glömma bort” sitt modersmål, så används ofta den här intervjun som ett avskräckande exempel.

Jag var så gammal när jag flyttade så jag är inte i riskzonen på något sätt. Ändå måste jag dela med mig något som jag skäms över, fruktansvärt. Jag rodnar fortfarande när jag tänker på det:

När jag kom hem första gången, efter närapå åtta år, hade jag varit vaken väldigt länge. När jag bokade flyget var jag överdrivet optimistisk, och trodde att jag skulle kunna vara vaken ‘hur länge som helst’ utan vidare. Jag hade elva timmar att vänta i Reykjavik, flyg till Kastrup och tåg mitt i natten till Lund. Brydde mig inte ens om att räkna ut hur många timmar jag hade varit vaken sedan jag lämnade Saint John.

När vi kom fram till Pernillas, det första jag gjorde var att kontakta min man, via hennes dator. Han och jag pratade en kort stund, jag slog av datorn och gick ut i köket till Pernilla för att be henne om en lapp med lösenordet till wifi.

Jag vet inte vad som hände i hjärnan där, men vad jag sa till henne var “Could you, please, jot down the key for the wifi so that I have it tomorrow morning?!” I samma sekund som den meningen kom över mina läppar så insåg jag vad jag sagt, och jag ville bara dunsta upp i ånga, eller kravla under någon sten! Inte nog med det, utan hon svarade “Sure, no problem!” 🙂

Det här glömmer jag aldrig, för jag kände mig som en total fårskalle, och jag kan bara försvara mig med att jag var så fruktansvärt trött, och att jag gick direkt från att ha pratat med Gerry på engelska. Synapserna arbetar långsammare när man är trött.

Kanske det var karma — jag fick mitt straff för att jag gjort mig lustig över ovanstående intervju 🙂. Det har aldrig hänt igen … inte minsta ord, och jag har pratat mycket i telefon med kompisar hemma.

I FB gruppen såg jag någon ung människa som var på väg att flytta … hon undrade hur hon skulle göra för att inte glömma bort svenskan! Hon fick många svar (på perfekt svenska), från folk som bott utomlands i fyrtio år. I dagens läge, med Internet, Skype och alla andra möjligheter, tror jag inte risken är särskilt stor att hon skulle glömma bort sitt eget modersmål.

Min morbror hade varit i USA 42 år när han kom hem första gången. Det var 1967. På den tiden fanns det ju ingenting av all den elektronik vi har idag, och de pratade aldrig svenska hemma. Hans dotter — min kusin — kan inte ett ord. Han sa att så fort de landade på Arlanda, och han hörde svenska talas igen, kom alltihop tillbaka. Han var tjugo år när han flyttade.

 

Advertisements

andra svenskar

En dag när vi satt och åt lunch på en liten «diner» i Quebec, träffade Gerry några kompisar till hans söner, som han inte sett på länge. Han presenterade mig, naturligtvis, och när en av dem hörde att jag var från Sverige, berättade han att Bob’s fru minsann också var svenska! Visade sig att denne Bob och hans svenska fru bodde faktiskt på gångavstånd från oss. Continue reading “andra svenskar”

Barndomens Jul

Min pappa dog när jag var två (trafikolycka), så han fanns aldrig med i bilden för min del, men min bror var tolv då han dog så han hade ju minnen. Mamma jobbade natt på sjukhuset. Hon gick över till natt när hon blev änka för det gav mera pengar. 1957, när min pappa dog, fanns det inga änkepensioner och han hade ingen försäkring.

Nåväl, fina jular hade vi i alla fall. Ofta jobbade mamma natten innan, och överlät julgranens påklädande till mig och min bror. Oftast gick det bra, men en gång hade han en kompis där … de började spela gitarr och det blev jätte-sent, framför allt för mig som var liten. Julgranen såg ut som ett hafsverk och mamma var upprörd då hon såg den. Hon var noga med det mesta, och hade minnen med nästan varenda kula i granen … var hon hade köpt dem osv.

De andra gångerna, när hon inte jobbade, var det fint att tassa upp på julaftonsmorgonen. Det luktade gott! Vi fick endera en bok eller ett pussel redan på morgonen … det var nog av självbevarelsedrift, så att vi skulle hålla oss lugna till kvällen. Risgrynsgröt till frukost, vörtbröd med Boxholms Gräddost! Mums! Kalvsyltan, skinkan, alla sillarna och rullströmmingen skulle komma senare. Continue reading “Barndomens Jul”

Nu trivs jag!

Den här bloggen startade i Blogger. Jag härdade inte ut, så jag flyttade den till WordPress medan tider var — “vanans makt är stor!” — jag har använt WordPress sedan 2006.

Eftersom det här är en ny blogg, har jag ännu chansen att göra den organiserad … kategorier, taggar. Inte för många, inte för få — LAGOM! 😊

Har gjort upp en kategori, kallad «Historia»; alla de poster som leder upp till att jag faktiskt flyttade. Det är vad jag fortfarande håller på och skriver ned. Resten kommer att falla i kategorin «expat», som jag blev 2004.

Sedan kan det ju bli poster som inte faller i någon av de kategorierna … oftast är de web-relaterade, så jag döpte den kategorin till «webby». Det räcker nog så … åtminstone för närvarande.

språket

Min man var antropolog/lingvist under sitt yrkesverksamma liv, på ett franskspråkigt universitet i Quebec. Eftersom han inte talar mitt modersmål pratar vi engelska hela tiden. Det är naturligt, och inget jag tänker på efter elva år. Tack vare Internet skriver och läser jag på svenska varenda dag … ibland pratar jag också, via Skype. Annars hade det nog sett lite annorlunda ut. Min morbror hade bott i USA i fyrtiotvå år innan han återvände för ett besök i hemlandet. Han sa att språket kom tillbaka direkt när han tog mark på Arlanda. Han gjorde bara mindre misstag, som till exempel att vi skulle överallt, när han menade ‘fara/åka’.  En enda gång på den här tiden var det ett svenskt ord jag inte kom på, och jag tvingade mig själv länge att inte slå upp det: ‘provisoriskt’.  Jag tror jag fick ge mig till slut, och titta efter … det ville sig inte riktigt. Continue reading “språket”